1974 års kulturproposition Det svenska musikundret tar form!

1974 års kulturpropositionen, (proposition 1974:28), fick stor genomslagskraft för svensk kulturpolitik under lång tid. Nyckelbegrepp i propositionen var yttrandefrihet, decentralisering, jämlikhet, konstnärlig förnyelse och vård av kulturarvet.
Propositionen hade utarbetats av Utbildningsdepartementet och lades fram av statsrådet Bertil Zachrisson.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs förslag fram om mål, ansvarsfördelning och organisatorisk struktur för statens kulturpolitiska insatser. Utbyggnaden av de statliga insatserna förutsätts ske enligt en treårsplan.
Förslagen bygger i första hand på utredningar av kulturrådet och 1965 års musei- och utställningssakkunniga.
Mål för kulturpolitiken föreslås. Bl.a. betonas att kulturpolitiken skall i ökad utsträckning utformas med hänsyn till eftersatta gruppers behov. De kulturpolitiska insatserna skall vidare medverka till att skydda yttrandefriheten, motverka kommersialismens negativa verkningar på kulturområdet och ge människor möjlighet till egen skapande aktivitet.
Frågan om fördelningen av ansvaret mellan stat, primärkommuner, landsting och organisationsliv i fråga om insatser inom kulturområdet behandlas. Vikten av att organisationslivet spelar en aktiv roll i kultur-verksamheten framhålls.
Ett framträdande drag i den kulturpolitik som föreslås är betoningen av det fria kollektiva skapandet, dvs.. konstnärlig verksamhet i grupp utanför kulturinstitutionerna. Förslag läggs fram om vissa ändringar
Proposition 1974: 28 – 2
I bestämmelserna för studiecirkelverksamheten och om ett nytt stats¬bidrag till experiment och utveckling av sådan amatörverksamhet som drivs i andra former än studiecirkelns. Studieförbunden och olika amatörorganisationer föreslås få förstärkt stöd. Stödet till mindre ensembler och fria grupper samt till centrumbildningarna förstärks.
Förslag läggs också fram om ett nytt statsbidrag till kulturprogram inom föreningslivet. Det ersätter nuvarande bidrag till föreläsnings¬verksamhet m. m.
Beträffande kulturinstitutionerna redovisas ställningstaganden till frågor om bl. a. ansvarsfördelning, företagsform samt styrelsens och institutionschefens ansvar.
Riktlinjer ges för hur staten bör främja en utbyggnad av teater-och dansinstitutioner med regionalt ansvar. Ett nytt statsbidragssystem föreslås. Operans och Dramatiska teaterns riksansvar betonas. Svenska riksteaterns uppgifter behandlas.
I fråga om musikinstitutionerna framhålls behovet av ett nära samspel mellan olika typer av musikinstitutioner. Yrkesorkestrarna inordnas i samma bidragssystem som teater- och dansinstitutionerna. Rikskonserters uppgifter förutsätts på sikt bli ändrade.
Riktlinjer anges för det statliga och statsunderstödda museiväsendets verksamhet och organisation. Bla. avses nationalmuseet med östasiatiska museet och moderna museet få ny organisation. Frågan om statsbidrag till länsmuseerna skall utredas.
Riktlinjer föreslås för kulturminnesvårdens centrala och regionala organisation. För att förstärka kulturminnesvårdens ställning i samhällsplaneringen bör länsstyrelserna få nya uppgifter. Länsmuseerna förutsätts dock även i fortsättningen ha kulturminnesvårdande uppgifter. Förslag läggs fram om riktlinjer för en ny organisation för riksantikvarieämbetet och statens historiska museum samt Medelhavsmuseet samt om en decentralisering av ärenden från ämbetet.
Folkparksrörelsen föreslås få ett statligt stöd, främst för vissa centrala uppgifter och för lokal och regional försöksverksamhet.
En ny myndighet, statens kulturråd, föreslås bli inrättad. Rådet skall ha rådgivande, utredande och statsbidragsprövande uppgifter. Dess direkta ansvarsområde bör omfatta teater, dans, musik, litteratur, folkbibliotek, konst, museer och utställningsverksamhet. Rådet tar över uppgifter som teater- och musikrådet, tidskriftsnämnden och skolöverstyrelsens bibliotekssektion hittills svarat för. Rådet får en styrelse och tre nämnder.
Under de i propositionen behandlade anslagen för kulturändamål föreslås anslagsökningar som — bortsett från pris- och löneomräkning —• uppgår till sammanlagt 25,5 milj. kr. Härtill kommer ökningar av anslagen till studiecirklar och studieförbund.

Ett demokratiskt kulturarv brukar knytas till 1974 års statliga

kulturpolitik med sin ambition att sprida kultur till allt bredare grupper. I
vår egen tid lever detta vidare samtidigt som vägarna öppnats för både en
mer krävande och aktivistiska demokratisyn och en mindre entydigt negativ
syn på kommersiella kulturyttringar. Element som har med representation
av allt fler grupper och deras aktiva deltagande i kulturarvsprocesser förs in
som både ett rättvisekrav, som en förhoppning om ett mer dynamiskt sam-
hällsliv och som ett försök att fördjupa och förnya den demokratiska poli-
tiska kulturen.
Begreppet kulturarv var på 1970-talet inget gångbart begrepp. Det är först
kring 1990, med de stora omvälvningarna både inom och utom landet som
detta begrepp hamnar i kulturpolitikens mitt i ett försök att orientera och
mobilisera i en svårmanövrerad samtid.
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s